I den nya familjen går jag aldrig hungrig. Frukost bestående av pinto(ris och bönor), bröd, kaffe och spännande färska frukter. Mums! Jag är nöjd och glad som en fisk i vattnet, eller glad och nöjd som en Helena i Costa rica helt enkelt :).
Igår var vi på kontoret på ILCO och var med på ett HIV-möte. Åt lunch med svenska prästerna på ett vegetariskt ställe. Sen kom vi "hem" hit, det känns faktiskt som hemma nu när man är så långt bort hemmifrån. Vi gick till kinesen för att köpa ingredienserna till Arroz con leche, ett litet supermarket i området kallas för kinesen. Väl inne på kinesen använde alla ordet kinesen "öjj, kisenen hur mycket kostar den här osten?" osv. Jag har hört att kineserna inte har det lätt här i landet. Tänk om man skulle säga "öjj, juden/muslimen hur mycket kostar den här fisken?". det skulle ju inte riktigt funka..
Väl hemma så lekte jag, joakim och jeannette, vår costarikanska mor, matlagningsprogram och gjorde arroz con leche. Det är helt underbart gott med 3 olika typer av mjölk, ris, nejlikor, kanel som man kokar ihop. Typ lite som risgrynsgröt med sötare och mer efetrrättsgod. Nu har vi en jättestor gryta ståendes på spisen med denna goda smörja. Ja, jag kan nästan känna hur dubbelhakan växer för varje dag. Men jag tänker att det får jag ta tag i när jag kommer hem.. efter julen...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar